Kultur och Näringsliv

27 juni, Lördag

Sen natt eller tidig morgon som vår skans gick till kojs, beror på vem man frågar… Igår var vi lediga och det kändes underbart...vi firade Jasmine som fyller 24 år och det var fullt ös på Fregatten. Till 98 % bestod gästerna av oss i besättningen…en jätterolig kväll!!!

Dags att packa ihop sina prylar på förmiddagen, konstigt att så mycket ändå fick plats… Mina vänner undrade såklart använde du alla kläderna du hade med dig? Ja, faktiskt. Men om man kikar på antalet klädesplagg så var det ju inte svårt precis. Man vänjer sig vid att gå i smutsiga blåkläder (jobbkläder) med slipdamm, tjära, olika färgfläckar osv. Tack och lov fanns det ju duschmöjligheter varje dag. 

Att samsas på liten yta, aktre skansen, ca 25 personer på 3 toaletter och en dusch. Inte precis som hemma, när man ta med sig boken eller GP på toa och sitta där ett tag tills benen domnar. Eller låsa in sig i badrummet köra hela racet med kroppspeeling, scrub, fixa fötterna, hårinpackning…you name it… Men man vänjer sig. Hittar trick hur man håller in duschknappen så det inte ska höras hur många tryck det blir. En viss tävling blir det med tidtagning, sitter det tio personer på kö gäller det att skynda sig, blir till att hoppa över balsam till håret. 

Efter packningen var klar dags att börja städa skansen. Sen blir vi lediga fram tills kl. 15.30 då det är dags för sista uppställningen. På vår lediga tid går vi mot centrum. En lång parad med Tordenskiöldare ca 200 personer spelar musik, dansar längs gågatan, go feststämning. Alla människorna är oerhört engagerade och går upp till 100 % i sin medverkan. Fantastiska kläder, peruker, rekvisita, uppbyggda tidsenliga bodar som i en liten by, o.s.v. Känns lite konstigt när vi går på gågatan (jag och Ingrid) att snart ska vi mönstra av. Tar en café au lait på ett ställe (stans sämsta?) tillsammans med Bettan, in kommer hela grabbgänget från babordsvakten och ska käka. Goa och glada, är det för maten/ölen eller avmönstringen? Tillbaka kl 15.30 samlas vi på kajen för avmönstring, alla i civila kläder. På däck är alla i historiska kläder och skeppet är abonnerat av flera företag.

Utanför avspärrningarna står människor och tittar upp mot skeppet med längtansfull och nyfikna ögon. Gruppkram och hejdå till alla och sen skiljs vi åt. Träffar många på Stena färjan tillbaka till Göteborg, vi alla ser lika trötta ut… Summa sumarum: det hade faktiskt varit kul att fortsätta resan en vecka till med samma lag, midskeppsvakten. Kanske hade rollerna, relationerna, kommunikationen sett annorlunda ut efter fredagskvällen-natten vi hade tillsammans på Fregatten. Kanske hade vi kommit varandra närmare eller längre ifrån? När man spenderar en vecka tillsammans gäller det att ha hög toleransnivå med det mesta, vilket jag verkligen vill understryka. Vi känner inte varanandra eller har valt varandra, men just i mötet med människor man inte känner ställs man själv inför nya situationer, vilket alltid är både lärorikt och spännande. 

Tack alla i midskeppsvakten för denna veckan; Lizette, Ludde, Woody, Emma, Anna-Sara, Ingrid, Jasmine, Peter, Janne, Andreas, Robin, Niklas, Lars, Gunnar,Tobias, Jarle, Adrian, Emil, MalinLizette, Ludde, Woody, Emma, Anna-Sara, Ingrid, Jasmine, Peter, Janne, Andreas, Robin, Niklas, Lars, Gunnar,Tobias, Jarle, Adrian, Emil och Malin!

Hoppas vi ses den 16 augusti när Tordenskiöldarna kommer till Göteborg för nytt sjöslag med Ostindiefararen (utanför GöteborgsOperan)

Kram Ulrika Jonasson, jungman nr 40

Därefter dags för brandrond. Tar med mig checklista för säkerhets skull. Kryper till kojs efter frukosten ca 8.30 och somnar som en stock. Vaknar när någon tänder lampan och pratar högt tror genast att det är purrning. Men det är väckning för lunch…

Fortfarande fantastiskt väder. Går igenom mina bilder försöker välja ut, inte lätt. Niklas har lagt in alla våra bilder (vi är många som fotograferar) i sin dator och i denna bloggen kommer det senare att finnas en länk till hela fotogalleriet. En bild kan aldrig återge känslan eller upplevelsen men däremot påminnelse och ”flashbacks”.

Under eftermiddagen börjar vinden tillta i styrka. Vid middagen åker min vattenflaska iväg och lamporna lutar nere på kanondäck. Jasmine som stått vid rodret, berättar att det har pendlat mellan 6-8 sek.meter. Hör sedan att det ska blåsa upp till kuling under kvällen-natten…

Ikväll ska Madeleine (en tjej i besättningen som är fotograf) visa bilder från veckan som har varit. Just nu är det första visningen och nästa blir om drygt en timme + någon överraskning. Skriver  mer imorgon.

”Surprise” på däck kl 15.oo och alla vaktlagen uppställda. Det nya seglet hissas, segelmakaren får applåder och dessert. Det förra seglet blåstes sönder under stormen när skeppet var på väg till Arendal förra torsdagen. Jag visste inte att det var så mycket jobb och hantverk bakom ett segel, mycket imponerande. Lugnt och stilla, ingen blåst, underbart väder, vi är flera som fortfarande är tacksamma för att vädrets makter är med oss.

Kustbevakningen möter oss när vi kommer in på svenskt vatten. En speciell känsla, lite patriotiskt. Endast vi två ute på öppet hav, inga båtar i åsyn så långt ögat kan nå.

Kustbevakningen hälsar välkommen

Jag sitter nere i skansen och skriver när det är ett fruktansvärt oväsen uppifrån. Visar sig att det är två JAS-plan som flyger över och runt oss, hälsar oss välkomna till svenskt vatten. Deltavingarna är utfällda för att sakta farten och flyga nära, andra varvet vinkar JAS hejdå (gungar med planet). Aldrig någonsin varit så nära, häftig känsla. Både kustbevakningen och planen hälsar välkomna, läckert!

Alla man på däck på eftermiddagen, alla tre vaktlagen hjälps åt att vända skeppet. Olika positioner delas ut, när uppgiften är klar dags för ny. Order ropas ut, ordern bekräftas, utförd order klar. Tempo och tydlighet det enda som gäller. Fantastiskt att vara en del av en stor helhet, ca 80 personer i besättningen och skeppet har vänt!

Förstår mer och mer att livet ombord är speciellt. Blir en sorts vi-känsla fastän vi inte tidigare känt varandra. Man hjälps åt, ”de gamla rävarna” (som varit på ombord förut) delar gärna med sig av sin kunskap och erfarenhet, finns alltid någon att fråga om man blir osäker, är någon i laget sjuk blir den personen omhändertagen, man påminner varandra om att nu är det dags för uppställning om man glömmer bort tiden. Samtal och diskussioner förs hela tiden. Oerhört viktigt att samarbetet fungerar, annars kan det gå illa (t.ex. olyckor, klämskador)och ta mycket längre tid än vad det borde göra. Laget har koll på varandra, vem som saknas och varför vid uppställningen och kan rapportera vidare till mastskepparen (=arbetsledare som rapporterar till styrman ).

På kvällen konkurrerar filmen om whisky med solnedgången… blir en tidig sänggång efter solnedgången.

Livet ombord innebär att man alltid har människor runt omkring sig. I vårt lag – midskeppsvakten, som har aktre skansen, är vi 19 personer + några till som har sin koj här. Privatliv finns inte, mer än om du drar för skynket för din koj när du ska sova. Öronproppar av silikon är perfekt, likaså ögonbindel. När man går in i skansen kikar man runt direkt för att se om man ska gå på tå eller inte. När hängkojerna är upphängda får man krypa under för att ta sig fram dit man ska. Stöter man till hängkojen, riskeras det att personen som ligger där vaknar. Att visa hänsyn och respekt är ett måste för att det ska fungera. Vi delar på tre toaletter och en dusch och här gäller det att ha tålamod och vara snabb, om någon tar för lång tid på sig i duschen så blir det klagomål. Om vi ligger i hamn tar vi vatten från kajen, men ute till havs är det den egna vattentanken som används. Nu är vi så långt från land så att vi inte har haft mobiltäckning sedan i vi lämnade Arendal. Kanske nyttigt att inte vara uppkopplad jämt…?!

Det har varit fantastiskt väder hela dagen, lite vind i alla fall så vi kan segla. Idag har jag ”samlat information” och inte ingått i vaktlaget mer än vi samlingarna och uppställningarna. Lugn och skön kväll och tidig sänggång.

Yrvaken med kaffe och macka möter jag Fredrik från styrbordsvakten som bara skrattar åt mig och min väckning (han som purrade mig) Kl. 04.00 går jag och Niklas på ankarvakten. Får en grundlig överlämning, sedan går de till kojs. Överstestyrman Mats Larsson går också på ankarvakten, känns tryggt. Dags för brandvaktsrunda (1 ggr/tim) med en checklista i handen och jag som knappt har vanligt lokalsinne. Vi ”gröngölingar” får gå tillsammans första gången och slå våra kloka hjärnor ihop. Utrustade med kartan över skeppet i ena handen och checklistan i andra (alla ställen som ska kontrolleras) så börjar vi. Första rundan tog 45 minuter, andra rundan 20 min och mer effektivt, nästan utan att kika på checklistan. Uppe på däck igen möts vi av en fantastisk soluppgång med underbara bilder som resultat, stiltje, ganska varmt, alldeles tyst och stilla. Inte ett ljud hörs förutom fläktarna.  Mats står på däck med fiskespöet i handen, lugnt, fridfullt och ingen fångst. Väderutsikterna är bra ut vilket vi tackar för. Gruppen som seglade förra veckan hade bättre väder enligt flera i besättningen, hände mycket mer då. Blåste över 20 sek.meter, fockseglet gick sönder…

Kl. 05.45 dags att purra Ingrid och Jasmine i vårt lag som går på som backisar kl. 6 (=hjälper till i köket), kl.6 en överlämning till Ludde och Robin (också vårt lag) som går på efter oss.

Teori och undervisning på fm, efter lunch dags att jobba igen. Vi får olika arbetsuppgifter och  jag var en av flera som skrapade bort färg på styrbordssidan av skeppet. Hängandes i säkerhetsselar kämpar vi på. Svetten rinner, väldigt trångt om utrymme men jobbet ska göras. Kul när resultatet syns omedelbart, skrap med för lite tryck = inget resultat så det går inte att fuska. Styrbords- och babordsvakten åker iväg med skeppsbåtar för att gå på museum på Merdö, närmaste ön just nu. Iklädda 1700-talskläderna för fotograferna väntar. Midskeppsvakten (vårt lag) åker sist, vi hinner inte byta om ännu mindre duscha och det är helt ok.

Museet och den guidade turen var helt fantastisk, som att gå in i en annan tid helt och hållet. Tillbaka till skeppet och dags för jobb igen. Ikväll ska det vara grillkväll och jag och Gunnar har fått byssan på vår lott mellan 16-20. Vi diskar, hjälper till att förbereda med porslin och bestick, upp och ner i trappor från köket upp till soldäck med allt som ska dukas fram. Vi blir avlösta av två kamrater i laget och hinner duscha innan det är dags att äta. Alla i besättningen står uppe på soldäck, hungriga och glada. Solen skiner, luktar fantastiskt från grillen, fattas bara en fördrink i handen. Givetvis smakar det underbart med lammkotlett, chorizo, fisk i folie, klyftpotatis, sallad m.m. Maten ombord är suveränt god och flera har varnat för viktökning, börjar förstå det nu. Senare på kvällen sitter några killar och spelar gitarr på soldäck med ett gäng tjejer runt sig vid solnedgången. Kav lugnt, ganska varmt och fler än jag stupar i säng, så trötta…

/ Ulrika

På fm är det information och utbildning om skeppet, mycket nytt som ska förstås. Fram med Skeppsboken igen för att repetera och läsa på. Därefter familisering, rundvisning, utdelning av arbetskläder, huggsexa om strumporna som inte räckte till (låg i tvättmaskinen men ingen blev utan till slut).

Ledig tid efter lunch och fram tills 19.55. Uppställning kl. 20, alltid vara på plats 5 minuter innan. Om det inte sköts blir det tillsägelse direkt.

Vi går iland och en visning på museet är ordnad och vi kan även besöka Belos, ett svenskt krigsfartyg som ligger vid kaj. Ett utbyte har gjorts så att vi kan få studiebesök på skeppen. Jag slår följe med Ingrid Ahrensberg som också är jungman i midskeppsvakten och dessutom författare till första boken om Ostindiefararen. Ingrid samla material till bok nummer två som också är ett uppdrag från Soic. Vi kommer fram till att vi har många gemensamma bekanta i branschen, alltid intressant och plötsligt är världen liten.

Uppställning kl. 20, alltid vara på plats 5 minuter innan. Om det inte sköts blir det tillsägelse direkt. Uppställningen ska ske efter våra jungmansnummer på ett speciellt sätt för säkerhetens skull. Strukturerat och effektivt, alla vet sin plats och man vet direkt vem om saknas om det finns någon tom lucka i ledet.

Klockan blir 20, uppställning, enligt order har alla 1700-talskläder på sig och förberedelser för avfärdsceremoni och avgång görs. Vi alla får uppgifter som ska utföras innan borgmästaren kommer. Sånggruppen har generalrepetition kanondäck inför shantisångerna som ska sjungas vid avfärd. Jag är glad att detta var frivilligt, både för min skull och framförallt för gruppens skull!

Uppställning vid kaj, besättningen på kaj, tal hålls av borgmästaren och Kapten Peter Kaaling. Vid avfärd står hela besättningen och vinkar och kanoner avfyras. Vi får hjälp ut av två lotsbåtar och åker vidare själva för att ankra upp i viken utanför Arendal. Fantastisk kväll, varmt, spegelblankt, några måsar som skriker. Middag och väldigt lugn kväll och tidig sänggång.

/ Ulrika

19-20 juni, Midsommarnatt-Midsommardag

Går ombord på bussen kl. 03.00 för vidare transport till Arendal. Vi är ca 30 st som ska mönstra på som jungmän. Resan går bra, framme i tid och solen skiner. Ostindiefararen ser såå ståtlig och läcker ut när hon ligger vid kaj. Å där ska vi mönstra på!!! Vilken häftig känsla.  Avprickning och indelning i tre olika ”lag”. Styrbordsvakt som går på kl. 12-4 (+ kl. 12-16), midskeppsvakt 4-8 (+ kl. 16-20), styrborsvakt  8-12 (+ kl. 20-24). Vi är på vakt 4 timmar och sedan 8 timmar lediga och så rullar det på hela tiden. Jag ingår i midskeppsvakten och vi är 19 personer i vårt vaktlag. Alla påmönstrande är jungmän.

Jungman nr 40 och 42 på väg upp i riggen!

Vi hälsas välkomna av Kapten Peter Kaaling med besättning som presenterar sig och berättar vad som komma skall. Fotografering på varje nytt ansikte av fotograf och filmare Peder Jacobsson, hälsodeklaration fylls i, Skeppsboken delas ut som Björn Alander och Jens Langert har skrivit om livet ombord. Blir vår bibel och uppslagsbok under resans gång. Vi får också kläder som ska bäras när vi har öppet skepp för allmänheten, annars gäller blåställ från Blåkläder. Dags för lunch, och ”sittande mingel ”. Nu gäller det att plugga midskeppsvaktens alla namn och jungmansnummer.  Genomgång och utbildning av bl.a. Björn Langert, alla nya begrepp bara snurrar i huvudet…hur ska detta gå? 

Uppe i riggen!

Därefter dags för riggklättring med vår mastskeppare Emil Bladh med assistent Tobias Magnusson. Säkerhetssele, instruktioner, pirr i magen och benen… Klättringen gick bra, bättre än jag förväntat mig för att vara första gången. Tills jag kom upp till stället där vi ska klättra upp och ner för att komma vidare upp på nästa avsats (märsen). En tjej står vid avsatsen. Väntar hon? Frågar inte ens, lyssnar på instruktioner från Emil och Tobias, känner illamåendet växa mer och mer.  Mjölksyran känns förlamande. Klarar inte av att komma upp första försöket, andra försöket håller jag på att både svimma och spy men lyckas till slut ta mig upp, känner mig som en död säl som hänger med benen utanför märsen. Kommer  upp på benen, får applåder av de som redan sitter där uppe och känslan blir lite som Robinson på tv. Superpedagogiska Emil och Tobias är fantastiska till att coacha upp oss alla.  Tack och lov, att vi inte hann klättra i riggen som vi pratat om när skeppet låg vid Pir 4 i Göteborg!

Vi går på vår vakt kl. 16 och av kl. 20 och avlöser styrbordsvakten och ska stå på olika positioner ombord eller på kajen. Vi får en överlämning och sen står jag och Jasmine vid landgången och klipper biljetter, räknar besökare och hälsar välkomna. Givetvis i tidstypiska kläder, (se www.soic.se). Om vi har vakt under lunch och middag, blir vi avlösta för att hinna äta snabbt och sen tillbaka till vakten igen. När klockan blev 20 blev vi avlösta av babordsvakten. Kort överlämning och sen är vi lediga, trodde vi. Men vi hade brandvakten, vilket innebar att vårt lag var lediga men ska stanna ombord på båten. Babords- och styrbordsvakten gick i land för att upptäcka Arendal i kvällssolen. Mycket folk i rörelse under hela dagen och kvällen, många besökare i 1700-talskläder.

Många nya intryck, ansikten, begrepp och termer, ingen sömn sedan i torsdags natt och så tacksam att jag fick en väggfast underkoj. Hängkojerna fästes upp efter konstens alla regler och instruktioner och alla förbereder sig för att krypa till kojs.

 Lugnet lägger sig runt midnatt och snarkningarna drar igång…

/ Ulrika

Jag har varit uppe i Ostindiefararens mast! Vilken endorfinkick, helt otroligt.

Bussresan hit var lite seg, men har gott väder!

/ Ulrika

Kära medlemmar, ni har hittat rätt!

I denna blogg kommer ni kunna läsa mer ingående om allt spännande som händer i vår verksamhet. Först ut är Ulrika Jonasson som den 20 juni mönstrar på Ostindiefararen Götheborg, en resa som ni kan följa här på bloggen.

Läs gärna mer om Ostindiefararen här!

Varma hälsningar,

Kultur och Näringsliv
www.kulturnaringsliv.se