Kultur och Näringsliv

24 juni,  Onsdag

Purrades vanlig tid 03.30, kaffe & macka, uppställning på däck. Sju personer i laget ronderar på olika positioner. Resterande av laget gör vad som behöver göras med order ifrån mastskepparen. Idag var det bl.a. sträcka upp tampar till segel, rensa bland snören och tampar (lin och hampa), skura däck, torka det gula och rödfärgade med sötvatten osv. Mycket av tiden ute till havs går åt till underhållsarbete, från småjobb till större, både inne och ute. Viktigt att skeppet är snyggt, fräscht , hålls i gott skick och saltvattnet tär på färgen.

 

”Surprise” på däck kl 15.oo och alla vaktlagen uppställda. Det nya seglet hissas, segelmakaren får applåder och dessert. Det förra seglet blåstes sönder under stormen när skeppet var på väg till Arendal förra torsdagen. Jag visste inte att det var så mycket jobb och hantverk bakom ett segel, mycket imponerande. Lugnt och stilla, ingen blåst, underbart väder, vi är flera som fortfarande är tacksamma för att vädrets makter är med oss.

 

Kustbevakningen möter oss när vi kommer in på svenskt vatten. En speciell känsla, lite patriotiskt. Endast vi två ute på öppet hav, inga båtar i åsyn så långt ögat kan nå.

 

 

 

Kustbevakningen hälsar välkommen

 

Jag sitter nere i skansen och skriver när det är ett fruktansvärt oväsen uppifrån. Visar sig att det är två JAS-plan som flyger över och runt oss, hälsar oss välkomna till svenskt vatten. Deltavingarna är utfällda för att sakta farten och flyga nära, andra varvet vinkar JAS hejdå (gungar med planet). Aldrig någonsin varit så nära, häftig känsla. Både kustbevakningen och planen hälsar välkomna, läckert!

 

Alla man på däck på eftermiddagen, alla tre vaktlagen hjälps åt att vända skeppet. Olika positioner delas ut, när uppgiften är klar dags för ny. Order ropas ut, ordern bekräftas, utförd order klar. Tempo och tydlighet det enda som gäller. Fantastiskt att vara en del av en stor helhet, ca 80 personer i besättningen och skeppet har vänt!

 

Förstår mer och mer att livet ombord är speciellt. Blir en sorts vi-känsla fastän vi inte tidigare känt varandra. Man hjälps åt, ”de gamla rävarna” (som varit på ombord förut) delar gärna med sig av sin kunskap och erfarenhet, finns alltid någon att fråga om man blir osäker, är någon i laget sjuk blir den personen omhändertagen, man påminner varandra om att nu är det dags för uppställning om man glömmer bort tiden. Samtal och diskussioner förs hela tiden. Oerhört viktigt att samarbetet fungerar, annars kan det gå illa (t.ex. olyckor, klämskador)och ta mycket längre tid än vad det borde göra. Laget har koll på varandra, vem som saknas och varför vid uppställningen och kan rapportera vidare till mastskepparen (=arbetsledare som rapporterar till styrman ).

På kvällen konkurrerar filmen om whisky med solnedgången… blir en tidig sänggång efter solnedgången.

/ Ulrika